Vi Arbogabor som skulle åka med sena tåget kl 23.02 hem från årsmötet kunde till en början uthärda väntan på tåget ganska bra (uppe i skrapan).
Dessvärre så inträffade det som vi så många gånger hört talas om förut.
Just det, tåget blev inställt och skulle ersättas med buss... som vid det tillfället befann sig i Rotebro. Enligt SJ skulle vi få vänta en timme, vilket i verkligheten säkert skulle bli en mycket längre väntan.
Så vad gör vi?? Klockan närmar sig 23.30, svinkallt o ingenstans att ta vägen. Vi ringer SJ som undrar om det inte finns någon Restaurang i närheten dit vi kunde gå så länge, eller någon annanstans vi kunde gå för att vänta inomhus.
Inte en restaurang så långt ögat kunde nå, än mindre något varmt utrymme förutom det strax innanför dörrarna till uppgången på järnvägsstationen. Ni vet dörrar som öppnar sig automatiskt så fort man står eller går framför dem, hur varmt blir det?
Än mindre en toalett i sikte!!!!!! Och ni vet, ju mer man fryser desto…. ja…
Till slut lyckades vi tjata oss till att få en taxi eftersom vi bara var tre personer (till att börja med) som skulle till Köping respektive Arboga. Skaran utökades till fyra personer: en förvirrad man, en pizzabagare och två sekreterare. Ja, vad kan det bli av den mixen?
Jo, den förvirrade mannen sprang och ryckte i alla taxidörrar som fanns utanför stationen och försökte förklara vår situation för att få någon att köra oss hem (trots att vi försökt förklara för honom att det kommer en speciell taxi som SJ skickat). Han kunde inte bestämma om han skulle köpa biljett eller ej. Pizzabagaren var luttrad och cool. Han hade varit med om det här tillräckligt många gånger. Sekreterarna trampade omkring, huttrade och frös.
Nåväl, det kom en taxi, tack och lov! Då dök det upp två människor till som på sin sjungande värmländska förklarade: ”Vi ska ända till Kallsta vi”. De fick vänta ytterligare.. på en annan taxi.
Vi var inte så ledsna ändå, för alla resenärerna var väldigt trevliga inklusive taxichauffören, (som aldrig hade varit i Arboga, jag menar hur kan man missa det ? :) )
Att sitta alldeles intill en pizzabagare hela vägen från Västerås till Arboga, ja vad säger man… Jo, hm…. han luktade PIZZA. Man kan nog lugnt säga att man inte direkt blev sugen på pizza just den kvällen. Men, han var väldigt trevlig.
Vi blev till sist hämtade på stationen och fnittrade vidare trots att klockan var långt över midnatt. Klockan 01.00 lade jag huvudet på kudden och somnade gott.
Tänk vilket äventyr, att åka till Västerås på årsmöte med sekreterarföreningen !
Ha det bra i vinterkylan
önskar
Raili
Dessvärre så inträffade det som vi så många gånger hört talas om förut.
Just det, tåget blev inställt och skulle ersättas med buss... som vid det tillfället befann sig i Rotebro. Enligt SJ skulle vi få vänta en timme, vilket i verkligheten säkert skulle bli en mycket längre väntan.
Så vad gör vi?? Klockan närmar sig 23.30, svinkallt o ingenstans att ta vägen. Vi ringer SJ som undrar om det inte finns någon Restaurang i närheten dit vi kunde gå så länge, eller någon annanstans vi kunde gå för att vänta inomhus.
Inte en restaurang så långt ögat kunde nå, än mindre något varmt utrymme förutom det strax innanför dörrarna till uppgången på järnvägsstationen. Ni vet dörrar som öppnar sig automatiskt så fort man står eller går framför dem, hur varmt blir det?
Än mindre en toalett i sikte!!!!!! Och ni vet, ju mer man fryser desto…. ja…
Till slut lyckades vi tjata oss till att få en taxi eftersom vi bara var tre personer (till att börja med) som skulle till Köping respektive Arboga. Skaran utökades till fyra personer: en förvirrad man, en pizzabagare och två sekreterare. Ja, vad kan det bli av den mixen?
Jo, den förvirrade mannen sprang och ryckte i alla taxidörrar som fanns utanför stationen och försökte förklara vår situation för att få någon att köra oss hem (trots att vi försökt förklara för honom att det kommer en speciell taxi som SJ skickat). Han kunde inte bestämma om han skulle köpa biljett eller ej. Pizzabagaren var luttrad och cool. Han hade varit med om det här tillräckligt många gånger. Sekreterarna trampade omkring, huttrade och frös.
Nåväl, det kom en taxi, tack och lov! Då dök det upp två människor till som på sin sjungande värmländska förklarade: ”Vi ska ända till Kallsta vi”. De fick vänta ytterligare.. på en annan taxi.
Vi var inte så ledsna ändå, för alla resenärerna var väldigt trevliga inklusive taxichauffören, (som aldrig hade varit i Arboga, jag menar hur kan man missa det ? :) )
Att sitta alldeles intill en pizzabagare hela vägen från Västerås till Arboga, ja vad säger man… Jo, hm…. han luktade PIZZA. Man kan nog lugnt säga att man inte direkt blev sugen på pizza just den kvällen. Men, han var väldigt trevlig.
Vi blev till sist hämtade på stationen och fnittrade vidare trots att klockan var långt över midnatt. Klockan 01.00 lade jag huvudet på kudden och somnade gott.
Tänk vilket äventyr, att åka till Västerås på årsmöte med sekreterarföreningen !
Ha det bra i vinterkylan
önskar
Raili
1 kommentar:
Underbart roligt att ni skrev denna berättelse.
Ha det gott!
Maria
Skicka en kommentar