Helgstämning



Min dotter Sofia på väg till skolavslutningen igår

Har tyvärr inte skrivit på hela veckan vilket delvis beror på att jag varit på tjänsteresa till London. Ska berätta mer om det längre fram. Så igår när jag skulle skriva fredagsstämningen, strulade datorn och jag fick inte igång den förrän idag. Igår hade jag ledigt och var på min dotters skolavslutning. Det var lite speciellt eftersom hon slutade åk 9. Nu är grundskolan över och nya tider med gymnasium väntar. Man har ju inte varit med på skolavslutning på några år så det var spännande att se alla, de var ju ganska små många av dem när man såg dem sist på avslutningen i åk 6. Det är ju så att man träffar dotterns närmaste kamrater men andra ser man aldrig. Jag kunde inte låta bli att notera att några tjejer var fortfarande ganska små och såg ut som små flickor, majortieten såg dock ut som 16-17 åriga tjejer, med mogen kropp och fixad otufit för dagen och så fanns det några (fåtal) som verkligen såg vuxna ut, de såg ut som de var 23 år ungefär. Lite lustigt att det är sådan skillnad även när man är 16 år. Samma sak gällde pojkarna, kanske än mer där, vissa var små små andra var män. Något som jag också la märke till var att ungdomarna hade gjort sig så fina. Det kanske var  tre utav 120 nior som var vardagligt klädda alla andra hade fina klänningar, kavajer, slipsar, flugor. T.o.m. svart kostym hade några pojkar. Fantastiskt fint var det. När jag stod där undrade jag hur det ska gå för dessa förväntansfulla ungdomar. Kommer alla att få en bra tid på gymnasiet, kommer de sedan att få ett bra liv och framgång i det de väljer att göra. Vem av dessa kommer inte att orka hela vägen? Vem kommer tidigt att drabbas av sorger? Tanken bet sig fast, alla var så glada, vackra, duktiga men statistiskt sett kan inte hela gruppen gå ett lyckligt liv till mötes. Det är en sorglig tanke. Måste också tillägga att det var fantastiskt vad alla ungdomar sjöng, cermonin började med Sveriges nationalsång, därefter sjöng de Forever  young och allt slutade med Den blomstertid nu kommer och alla 120 ungdomar sjöng så de knakade. Fantastiskt, så var det inte på 70-talet när jag gick ut då var det väl några välartade flickor som sjöng med resten satt mest och flinade. Det är go i dagens tonåringar, de är tränade i det sedan de satte sina första små knubbiga 1-års fötter på förskolan. Mycket kan man säga om att barn börjar förskolan tidigt men de blir tränade och att våga stå upp och uttrycka sig, vilket är en god sak att ha med sig i bagaget ut i vuxenlivet. Vuxenlivet som delvis börjar när man slutar åk 9. Jag säger lycka till alla 16-åringar från djupet av mitt imponerade hjärta, Ni är fantastiska, alla på sitt eget sätt! Ha en underbar fortsättning på helgen! Maria