Fredagsstämning

Idag måste jag berätta om en fantastisk upplevelse jag hade igår. Fantastisk som i fantastiskt trevligt och fantastisk som i väldigt annorlunda. Jag var på Jerry Williams farewell show på Cirkus i Stockholm. I god tid var vi på plats hängde av oss kläderna och tog något gott att dricka i loungen. Dörren öppnades och in strömmade människor som skulle se denna show. Det var så mycket folk hela Cirkus blev fullsatt, det var bussar från när och fjärran och det var stockholmare och närortsbor som vi. Där stod jag och tittade mig runt och fick erfara något jag inte gjort på länge, jag var nog en av de yngsta på hela Cirkus. Med mina 52 år var jag som en barnunge i denna samling. När klockan klingade och det var dags att ta plats så måste jag säga att det är första gången jag var på en rockshow där majoriteten av publiken stapplade fram till sin plats. Dessutom så var det ju så att då showen var på Cirkus så satt man under hela föreställningen vilket också är lite annorlunda för mig som mest är van att är det konsert så står man och öser är man på teater och film då sitter man. Ridån gick upp och scenen intogs av Jerry och hans ensemble. De underhöll oss i cirka tre timmar och det var tre fantastiska timmar. Det var historia över tiden från tidigt 50-tal fram till nu både musikhistoria men även rent folklig kulturhistoria, det var musik och sång och det var mellansnack av Jerry själv som höll hög klass. Ja, det var så bra och medryckande så jag sa till min man att om någon skulle ge mig en biljett till nästa dags show hade jag inte tvekat jag hade tagit biljetten och sett hela showen en gång till. Så fantastiskt bra var det. Vid sista låten, I can jive, så spelade det ingen roll att publikens medelålder var 70+ eller att vi var på Cirkus då stod alla upp och klappade i händerna, sjöng med och skakade loss. Vilken kväll, vilken show! Önskar er alla en skön helg! Maria