Fredagsstämning

Att ha en familj är härligt! För många är längtan att skaffa sig barn och bilda familj något som driver dem från unga år att gå framåt i livet. För andra har det en mer underordnat betydelse men ändå är det något mycket speciellt med familjen man tillhör. Vilken är den viktigaste delen i familjen är den delen man själv är barn i d.v.s. med mamma, pappa och sina syskon eller är det den familj man själv skaffar sig genom att skaffa en partner och få egna barn. Vem man än frågar som har barn så får man alltid samma svar mina barn är det viktigaste i mitt liv. Så är det, självklart. Men ens syskon är de man alltid har levt längst med den dagen föräldrarna är borta. Det ger en bindande känsla. Jag kom att tänka på att i det moderna samhället där många par går skilda vägar även om de har barn och så träffar de nya partners och de bildar nya konstellationer. Hur ser familjen ut nu och består våra liv av en familj? Eller kan vi ha flera parallella familjer. Har olika familjer rent praktiskt men andra rent känslomässigt? Vad ser skilsmässobarnen som sin familj? Har de två familjer? Eller är det fortfarande endast en men utökad. Eller är det kärnfamiljen som var från början som är familjen men den har en annan form idag? När jag började tänka på det här så svindlar tanken. Jag frågade en kamrat som är skilsmässobarn men som är vuxen idag hur hon såg på detta. Hon svarade på en gång jag har flera familjer som alla betyder olika men alla betyder lika mycket. Men fortsatte hon, de dagar livet verkligen är på topp och inte ett moln skymmer min tanke då ser jag på dem alla som EN stor familj som bor på många olika ställen. Hur den än ser ut i sammanställningen så är familjen viktig för oss alla. Har man ingen biologisk familj så brukar man ordna med andra relationer så det blir som en nära familj. För känslan av att inte vara ensam när det kniper eller när det är riktigt roligt är så stor så man skapar sig en familj. En familj behöver inte vara stor och sammansvetsad den kan bestå av många små kärleksfulla öar som träffas ibland. När jag tänker på familjen, tänker jag osökt på filmen, Mitt stora feta grekiska bröllop. Där var familjen stor, bullrig, glad, arg, irriterande men med mycket kärlek. Det är just det som jag tror är det viktigaste att vi respekterar varandra inom familjen som vi är, en är glad, en bullrar, en gnäller, en skojar hela tiden, en är alltid sjuk o.s.v. men det är familj så acceptera, skratta med varandra och prata med varandra så blir samhörighetskänslan stor och det är det som allt går ut på.
Ha nu en underbar helg med eller utan er familj. Maria

Min dotter - min familj



Min sambo - min familj